eller möjligen borta med vinden. Om varför det är fel att påstå att visst våld är fotbollsrelaterat, om morötter, röda trådar och fredagsmys på en onsdag. En salig blandning helt enkelt. Och passande musik därtill.
Bra musik, några vänner och ett stilla liv. Behöver man mer?
Som barn drömde jag om att få köra bandtraktor. Det skulle vara den absolut största upplevelsen jag kunde tänka mig. Några år senare handlade tanken på meningen med livet om att bli astronaut. Jag plöjde allt från science fiction till faktaartiklar i Expressens söndagsbilaga, i min jakt på kunskapen som skulle kunna göra mig till astronaut.
Sedan var 60-talet över. Människan hade landstigit på månen och jag behövde absolut ha en moped i min jakt på det goda livet viktigaste ingrediens. En utrangerad men fungerande NV Autoped (remdriven) fyllde mina lungor med fartvind och tvåtaktsrök, dränerade min plånbok på de ynka kronor som ändå fanns där och lät mina lockar virvla fritt i fartvinden. Nu fattades bara en gitarr. Lycka och liv. Sedan klippte jag mig och skaffade jobb.
Nu då? Astronautdrömmen är pausad, moppen finns inte och den där bandtraktorn har jag inte sett röken av. Ännu. Vi valsar runt mellan hopp och förtvivlan, magkänsla och hjärtats lust under en timme då inget annat spelar någon roll.
Så här lät det i Jenneboradio onsdagen den 26 mars, klockan 21:30.
Vårdagjämning. Och lite annat.
Och plötsligt har det slutat luta. Klotet balanserar på sin axel och dag och natt är lika långa. Allt borde vara lugn och ro. Men icke. I Ryssland skramlar Putin med vapnen, nynazister marscherar på gatorna i svenska städer och i Örebro har det hamnat bajs i dricksvattnet samtidigt som en jumbojet har försvunnit spårlöst. Några dagar innan vårdagjämningen! Hur ska man kunna leva i nuet när det ser ut så här? Och är det ens möjligt eller önskvärt? Ett försök till att reda ut det ena och det andra gjordes i sändningen den 19 mars. Oklart om det lyckades. Hör själv!
Framtiden. Det beror på.
Det sägs att utan visioner kan man lika gärna lägga ner. Om man inte har en dröm eller ett mål, blir ens färd bara ett irrande genom tiden och rummet. Har man tur blir det bra, annars blir det på ett annat sätt.
Vilken är då visionen för Jenneboradio? Just nu så funderar jag mycket på det. Fram till nyligen så var visionen att få ut regelbundna direktsändningar med bra ljudkvalitet, på en fast tid i veckan, och en produktion i övrigt som jag kan stå för. Och där är vi. Jag och min radiostation. Men det konstaterandet i sig, kommer inte att kunna ta det här projektet särskilt mycket längre. Det behövs ett nytt mål, en ny vision.
De senaste veckorna har sändningarna även gått ut över FM-bandet med hjälp av Radio 943 i Kumla. Det var lite skakigt med tekniken de första gångerna men nu har vi hittat ett sätt som både är stabilt och låter bra. Och plötsligt är det som egentligen bara var ett litet bonusprojekt, en möjlig parameter i konstruerandet av Vision2015.
Alltså ingår regelbundna sändningar på FM-bandet, parallellt med streamingen på nätet, som en del i visionen. Utöver det då? Ska det vara fler sändningar? Andra tider på dygnet? Samma som nu fast längre? Fler röster –som gäster eller medarbetare? Och ekonomin, hur löser man den? Inget är ju gratis, inte ens den nuvarande verksamheten. –Fescha, som närkingen säger. Det finns en del att fundera på. Och det gör jag. Fortsättning följer…
Vill du veta mer? Eller är du sugen på att lägga dig i? Hör av dig i så fall. Om du känner att du utan tvekan vill bidra ekonomiskt, trots att du inte vet mer än att det troligen kommer att kosta pengar, är du välkommen att ge ett bidrag genom att klicka på den gula knappen till höger.
Plötsligt blir himlen större, sikten friare och själen gladare.
Att det blir så, är inget konstigt. Det har funkat så sedan begynnelsen. År efter år vid just den här tiden. Men ändå. Visst är det väl lite av ett mirakel?
Det handlar om det enkla faktum att många tecken tyder på att vi, eller i alla fall jag, överlevt ännu en vinter. Hux flux värmer solen, det doftar upptinat hundbajs på trottoarer och i parker och gubbar i fläckiga manchesterbyxor ses stå och peta med penslar på sina gamla båtar.
Samma kläder som jag fryser i på morgonen, är för varma på eftermiddagen. Snöskyffeln utanför husknuten har aldrig varit fulare och mer i vägen och det börjar glimma av andra färger än grått och brunt i det där som för ett drygt halvår sedan var gräsmatta. Wow, liksom!
Om den känslan handlade Jenneboradio onsdagen den 12 mars. Klockan 21:30. Hör själv!