Som barn drömde jag om att få köra bandtraktor. Det skulle vara den absolut största upplevelsen jag kunde tänka mig. Några år senare handlade tanken på meningen med livet om att bli astronaut. Jag plöjde allt från science fiction till faktaartiklar i Expressens söndagsbilaga, i min jakt på kunskapen som skulle kunna göra mig till astronaut.

Sedan var 60-talet över. Människan hade landstigit på månen och jag behövde absolut ha en moped i min jakt på det goda livet viktigaste ingrediens. En utrangerad men fungerande NV Autoped (remdriven) fyllde mina lungor med fartvind och tvåtaktsrök, dränerade min plånbok på de ynka kronor som ändå fanns där och lät mina lockar virvla fritt i fartvinden. Nu fattades bara en gitarr. Lycka och liv.  Sedan klippte jag mig och skaffade jobb.

Nu då? Astronautdrömmen är pausad, moppen finns inte och den där bandtraktorn har jag inte sett röken av. Ännu. Vi valsar runt mellan hopp och förtvivlan, magkänsla och hjärtats lust under en timme då inget annat spelar någon roll.

Så här lät det i Jenneboradio onsdagen den 26 mars, klockan 21:30.